Skolnörd

En hösttermin är till ända. En litet gråtmild fröken fick ta emot varma kramar och julhälsningar idag. Så värdefulla de är, våra elever! Och jag tänker på det system de är placerade i. Ett obligatoriskt system för att trygga samhällets framtid och individens trygghet och självständighet. Men, vad gör systemet med eleverna egentligen? Detta formande i grupp, vad kostar det? I värsta fall kanske det är som Sir Ken Robinson säger i sin föreläsning, att vi tar ifrån barnen deras kreativitet? I ett samhälle som är snabbt föränderligt behövs entreprenörskap, flexibilitet och just kreativitet. Hur hjälper vi eleverna med det på bästa sätt? Genom att ha ett tillåtande klimat i klassrummet? Genom at uppmuntra eleverna att våga prova? Att våga göra fel? Genom att arbeta med entreprenöriellt lärande? Är digitaliseringen i skolan ett led i det här? Eller, rättare sagt, ett verktyg? Ja, det bor många frågor i den här julmosiga hjärnan, men titta gärna på Robinsons föreläsning, den är riktigt trä

På helgerna försöker jag hinna med att "plugga på" lite extra. Ofta börjar jag med en tanke (som idag: "hur ska jag vinkla undervisningen i beskrivande rapport imorgon?") och slutar någon helt annanstans. För det mesta lyckas jag få svar på ursprungsfrågan på vägen,  vilket jag hoppas mina elever är ytterst tacksamma för. He he he. Idag fastnade jag i det här med att undervisa på vetenskaplig grund. SÅ viktigt och SÅ intressant. Ändå är jag för dålig på att lägga siffror och namn på minnet. Alltså, häng med här nu. Jag vet  att formativ bedömning ger goda resultat för eleverna och därför arbetar jag med formativ bedömning. Men hur vet jag det då? Ja, jag har ju läst en rapport om det. Någon gång. Och så har vi pratat om det på jobbet väldigt mycket. Och jag har ju sett föreläsningar om det också. Fast vem som egentligen fått fram riktiga, vetenskapliga resultat på att formativ bedömning är ett positivt arbetssätt, det har jag tappat på vägen (Dylan William? Hattie

"Det är ren lekstuga i svenska skolan" "Inför betyg i ordning och uppförande" Omvärlden är snabb att komma på olika sätt som ska trolla bort skolans bekymmer. Ordning och reda. Disciplin. Betyg. Avstängningar. Respekt. Av med kepsen. Det kommer från alla håll, de här tankarna. Från politiker, media, middagsgäster. Föräldrar. Men, vi som jobbar i skolan, vi vet. Vet att allt det där ibland är bra och nödvändigt. Vet också att det inte löser alla skolans problem. I fredags hade jag rastvakt utomhus. Någon som hade gått förbi hade kunnat se följande bild: En lärare står med varselväst (!) och tittar på när en grupp elever spelar bollspelet "King" i målade rutor på skolgårdens asfaltsgolv. Läraren och eleverna skrattar. Eleverna som spelar är djupt koncentrerade. Eleverna som står och väntar på sin tur kryper sig närmare och närmare spelarnas territorium. Läraren skojar bort de väntande åskådarna genom att marschera fram ett stråk av luft mellan spelar

Temaövergripande arbete. Språk i alla ämnen. Att använda kunskap i nya sammanhang. Skapa förståelse med många olika sinnen. Färg och form. Händer, öga, tanke och insikt. Att jämföra och resonera. Det här är ett sätt att arbeta på: Europa av trolldeg i pizzakartong. Olika elevpar arbetar med olika sorters temakartor. På bilden skapas en karta över Europas befolkningsmängd. Den temakarta som väckte mest funderingar var den som visade i vilka länder man dör tidigast respektive senast i Europa. I locket på pizzakartongen kommer eleverna sedan skriva en faktatext utifrån sitt tema, i linje med att vi arbetar med genrepedagogikens beskrivande rapporter, som vi arbetar med i svenskan just nu.

Kollegialt lärande och fortbildning. Och läroplanen. Det ska det här inlägget handla om. På min arbetsplats har vi arbetat ganska så länge med formativ bedömning. Det kom sig av John Hatties berömda studie, som mynnade ut i "Visible Learning", eller "Synligt lärande" på svenska. Vi har alltså valt att fokusera på att utveckla vår kompetens att arbeta med formativ bedömning och formativ undervisning tillsammans med våra elever. Ett tag nu har vi arbetat koncentrerat med matriser. De matriser vi jobbat med då har varit "vuxenmatriser", trots att vårt mål varit att göra dem elevvänliga. Vi har provat att låta eleverna vara med och utforma matriserna tillsammans med oss. Vi har försökt hitta tillräckligt mycket elevexemplar av texter och uträkningar och bilder för att kunna konkretisera olika nivåer av visade förmågor så tydligt som möjligt. Och vi har läst läroplanen. Ja, herrejisses, vad vi har läst läroplanen. Jag blev lite nyfiken på det där; hur mycke

Klockan är 22.46, fredag kväll, och jag kan inte sluta tänka tillbaka på skoldagen med ett leende. Särskilt då på lektionen när vi arbetade med genrepedagogik och jag var i den femman där jag inte undervisar så mycket i svenska. Jag förklarade för eleverna att vi förstått att de tycker det ör svårt att sammanfatta texter, men att ”nu ska ni få lära er hur man gör när man skriver en sammanfattande text.”. Reaktionen från en av pojkarna: ett rungande och spontant ”JA!”. Förutom att ett lärarhjärta fylldes till bredden av glädje, så gav den reaktionen ett kvitto på hur viktig genrepedagogiken är för våra elever. Och för mig. Jag kan nästan fysiskt känna hur den skärper upp och tajtar till min undervisning. Effektiv undervisning med fullt fokus och den kognitiva nivån blir högre och högre. Tyvärr är jag fortfarande inte riktigt vän med den funktionella grammatiken. Jag skulle behöva större förtrogenhet med den för att kunna undervisa ”avslappnat” i alla olika genrer. Som det är nu kr

Sämsta lektionen i mannaminne hölls för något och en vecka sedan. Jag tyckte att det vore tidsbesparande och intressant att använda Google dokument för att samla elevernas förförståelse kring länderna i västra Europa. Ack och ve, vilket misstag jag gjorde. Det är alltså INTE en bra idé att dela ut samma dokument till alla elever samtidigt och sedan be dem skriva allt de kan komma på om Tyskland. Det var tyst i 20 sekunder, sedan exploderade mitt vanligtvis ganska lugna klassrum i ett inferno av upprörda elvaåringar. "Vem är det som suddar min rad?!?!" "SLUTA SKRIV DÄR JAG SKRIVER" "Vad är det som händer..?" "Nu försvann det om Hitler också." Nej, det var ju inte så genomtänkt, det där. Min rektor tipsade om att man kan dela ut kopior av dokument till varje elev, om man gör en uppgift i Classroom istället, så det provar jag imorgon. Nu ska jag sova mig vacker och klok, eller åtminstone tills jag blir lite mindre suddig så där.

Idag var det skarpt läge. Nu har vi jobbat med återgivande genre under rätt så många veckor. Vi har analyserat andras texter, letat mönster, pluggat och lekt med ord, skrivit i helklass och i par. I dag var det dags för eleverna att visa vad de kan en och en. Jag blir alltid lite nervös när det är dags för mina elever att visa sina kunskaper. Deras resultat visar ju så tydligt om jag har gjort ett bra jobb. Har jag varit tydlig nog? Har jag kollat av under arbetet, så att de verkligen förstått vad jag pratat om och vad vi jobbat med? Har de förstått målen? Och så vill jag ju så förtvivlat gärna att de ska lyckas. Att ingen av dessa fantastiska unga ska behöva få en gråtklump i halsen. Jag vill att de ska vara fulla av lärglädje och självförtroende nog att våga göra fel. Idag skrev eleverna om en utflykt vi gjorde i tisdags. En återgivande text. Jag gick runt och kikade lite när de skrev. Jag fick gåshud! Vilken jäkla förändring! Långa, långa texter. Adekvat innehåll. Egna reflektio

Äntligen har vi fått cromebooks till eleverna! Jag har redan tjuvstartat lite med att låta några elever blogga, det blev en häftig lektion, som fungerade smidigare än jag vågat hoppas på! Det var härligt att höra samarbetet mellan eleverna och hur de tillsammans diskuterade språket och sina texter. Jag riktigt längtar till torsdag, när det är dags för nästa grupp med bloggare! Imorgon ska jag låta eleverna få fylla i ett Google formulär för att ta reda på hur mycket de lärt sig efter filmen om Europa vi ska se. Formativ bedömning i stundens hetta! Håll tummarna för att vi reder ut allt det tekniska, är ni snälla. Vår klassblogg hittar ni på gräddepåmos1.se Vi blir väldigt glada över kommentarer på inläggen!

Klockan 21.22 efter en dag full med föräldrasamtal, snabb middag med min egen familj och sedan rask promenad till och från föräldramöte på sonens skola, sitter jag och får en briljant idé att fylla i den där mallen vi jobbar med i vårt arbete på skolan med bedömning för lärande. Snacka om att man har valt läraryrket som livsstil..! Det är ändå gött att flärpa ner de där tankarna och planeringen man har haft i huvudet, så att de tar form och blir på riktigt. I princip varje gång orden hamnar på papper (eller i dokument i datorn), så upptäcker man något som bör förbättras, fördjupas, specificeras, förändras. Skrivandet är ett viktigt verktyg. Jag önskar mina elever samma känsla. NU säger jag godnatt och må alla förkylningstroll explodera till intet i morgonsolen.

Idag är jag hemma och tar hand om min förkylda och febriga (men ändå väääldigt pigga) snart-tvååring. Eftersom Pippi Långstrump rullar på tv:n, så passar jag på att leta inspiration på nätet. Jag har lovat eleverna att vi ska blogga och nu är det mest detaljer kvar att ordna med. Det ska bli väldigt roligt! Det finns otroligt många fina skolbloggar på webbstjärnan.se. Den här har jag tittat runt på en bra stund nu:  http://viimellanstadiet.se/category/skolarbete/svenska/

Det här med upphovsrätt är knepigt. Pixabay.com är en sida med helt gratis bilder att använda precis som man vill. Hög kvalitet på bilderna och enkelt att söka. Det krävs dock att eleverna kan skriva på engelska när de söker, så lite hjälp till de yngsta fodras. Pixabay finns både som sida på nätet och som app att ladda ner utan kostnad.

Helt slut, men nöjd och glad över en rätt så sabla fantastisk första vecka på nya läsåret! Min lektion igår, då jag försökte mig på att arbeta enligt genrepedagogiken gick bra. Jag satsade på att bygga ett gemensamt ordförråd inom geografin. Vi laborerade med samma texter på olika vis under dagen. Dels läste vi och "låste upp" meningarna i texten, dels lekte och tävlade vi med sönderklippta meningar på olika vis.    Det dök upp flera intressanta frågor på texterna, till exempel "Varför måste samma sak heta flera grejer? Kan man inte bara säga det man redan kan?" . Jag tyckte också att elevernas intresse för ämnet fick chans att lysa igenom. De ville veta mer och mer och mer. Tyvärr missade jag att några elever inte riktigt hängde med i texten. Bra att ha ett par extra ögon i klassrummet, så att man kan få nyttig input! Idag har jag haft hela klassen hemma hos mig. Ja, jag vågade! Har aldrig vågat förr och kanske blir det aldrig av igen, men det gick väldigt bra

Vi hade bild och form tillsammans idag, jag och mina femteklassare. Det var en uppstart, de har haft annan lärare i ämnet innan. Så vi pratade mål och vad lektionerna kommer att innehålla. De fick en enkel uppgift: de skulle göra en framsida till sin portfolio. Verktygen var oljepastellkritor och vattenfärg. Klassisk teknik utan större konstigheter, men oj, vilken lektion det blev! Plötsligt pratade vi om ämnens olika beståndsdelar, deras attraktion och löslighet. Grundämnen och periodiska systemet nämndes. Jag tyckte mig skymta en glimt av intresse i den där pojkens ögon, han som ibland verkar så frånvarande. En blivande kemist, månne? Och vi upptäckte hur svårt det var att förklara hur saker och ting fungerar och hänger ihop, om man inte har de rätta orden. Vi gav inte upp. Ta mig tusan om inte de där "bollarna i vattnet" så småningom beskrevs både som oljepärlor och oljekulor. Lärande på riktigt, när det kommer från eleverna själva. Fast, bilderna blev inte färdiga...

Första dagen efter ledigheten, och jag har landat i soffan efter en intensiv och bra dag. Det är SÅ roligt att få träffa alla kollegor igen! Vilket härligt gäng jag har haft turen att hamna i! Nu är det full rulle i några dagar med att försöka pussla ihop våra scheman. Vi har kommit halvvägs än så länge. Jag förstår fortfarande inte hur, men på något vis går det alltid ihop tillslut, det där schemat. Fyra arbetsdagar till, sedan får vi träffa alla elever också! Bildkälla: pixabay.com

Inläsningstjänst, eller ILT, är en tjänst som mina elever använder en hel del. För de nyanlända eleverna är den oumbärlig, men även de som kommit längre i sin språkutveckling uppskattar att kunna välja språk på våra läromedel. Jag har också hört att en hel del föräldrar uppskattar att kunna förstå vad eleverna egentligen lär sig i skolan... Nu har ILT skapat ett youtube-konto med korta filmer om hur man tillexempel loggar in, lägger till elever och lyssnar på böckerna. Alldeles utmärkt tidssparande, tycker jag. Och roligt att de jobbar för att göra användandet lättare, för det är en väldigt bra tjänst om man bara kommer igång.

En bild på en kyckling som kämpar sig mot födsel får symbolisera mina känslor inför varje ny hösttermin (filosofiskt inlägg på gång). Under sommaren kommer läraren ner i varv (förhoppningsvis) och efter ett tag har den samme landat så pass mycket att hen kan börja tänka igen. Vi läser på inom vårt yrke, vi samlar idéer och försöker tänka kreativt kring olika elever och kommande situationer. Vi försöker skapa struktur i våra ämnen. Det är ett stort pussel att lägga, och det är inte alltid man vet vem man kommer att arbeta med, vilka elever som ingår i klassen eller ens vilka ämnen man ska undervisa i. Lärarbristen märks på många sätt. Vi har haft tur på vår skola, våra rektorer har lyckats fylla i princip alla platser. Jag undrar hur andra skolor löser sina vakanser, när det inte går att få tag på personal. Det är nog lätt att tappa modet. Så, lite ostadiga kycklingben är det alltid när man kommer tillbaka till jobbet efter sommaren. Ostadiga ben, nyvakna ögon och en iver att ta sig

Elever med koncentrationssvårigheter kan få stor hjälp av att mäta hur lång tid de behöver koncentrera sig. Ofta känns det som en lättnad att se på ett tydligt sätt hur mycket tid det är kvar på ett arbetspass innan det är dags för en micropaus eller liknande. Till AppStore har det kommit en gratis app, som är en variant på Time Timer. Den heter "Fun Time Timer" och man kan ställa in nedräkning på allt mellan en timme och tio sekunder. Den är tydlig och lätt att använda, men har en barnsligare stil än de vanliga apparna.

Många är överens om att svenska elevers skolresultat är för låga för att vara godtagbara. Sedan är det ju alltid en fråga kring vad man egentligen mäter och vad som anses vara viktigt att kunna i livet, men faktum är att läsförmågan har sjunkit och det är det jag utgår från här. När elever inte läser med flyt i årskurs fyra, får vi lägga ohållbart mycket tid på läsförståelse och att helt enkelt greppa olika ämnestexter, istället för att eleverna får arbeta med att faktiskt tillägna sig stoffet och sedan arbeta med det i olika sammanhang. Elevernas resultat måste förbättras. Det betyder att kvaliteten på undervisningen måste öka. Härom tvista INTE de lärde, men de tvista definitivt om på vilka sätt vi lärare ska bli bättre. Min personliga övertygelse är att eleverna MÅSTE bli aktiva läsare, riktiga bokslukare, för att vi ska kunna nå höga kunskapsresultat. Boksamtal och lästävlingar varvas med högläsning och undervisning av läsförståelsestrategier i mitt klassrum. Men, i historieunder

Den här korta filmen, som handlar om en förstaklassares försök att rita av en fjäril, har så mycket att lära oss om kamratrespons och hur det kan utveckla lärandet! Jag kommer att visa klippet för mina femteklassare i höst och använda det som underlag för diskussion kring hur vi kan stötta och hjälpa varandra framåt i vårt lärande på konstruktiva sätt.  Om det inbäddade youtubeklippet inte fungerar, så kan ni följa länken HÄR>> istället.

Tillsammans med föreläsningar och filmer från Youtube och UR.se, är det den här boken som ska ligga till grund för mina försök med genrepedagogik i höst. Jag tror att modellen passar mina elever mycket bra, men den ställer stora krav på mig som lärare. Dels är det mycket jag behöver lära mig, dels behöver jag tänka nytt kring språkets strukturer. Funktionell grammatik, ska det verkligen vara nödvändigt, det? Ja, ju mer jag läser, desto mer förstår jag att det underlättar och att det är vettigt. Men, det utmanar att förändra och gå ifrån det gamla, invanda. Tankar som "de måste väl ändå lära sig ordklasserna! Eller..?" Och "vad ska lärarna på högstadiet säga sedan, när eleverna pratar 'temaplats' och 'nominalgrupper' men inte vet vad predikat är?" Ja, jag landar hela tiden i att våra elever BEHÖVER detta, att bli undervisade i olika texttypers uppbyggnad. Britt Johansson säger i en föreläsning att barn som läser flytande och mycket, de har redan e

Det här momentet älskar jag: att leta information, idéer, verktyg, strukturera den, definiera svårigheter och försöka lösa dem för att så småningom se en plan ta form. Jag är SÅ glad över att vi kommer få större tillgång till elevdatorer till hösten! Drömmen vore att varje elev fick ha sin egen CromeBook. Tänk, vilka möjligheter det hade öppnat upp för...

Under vårterminen hade jag förmånen att få gå på en föreläsning av Bo Hejlskov Elvén. Den rörde upp en hel del tankar och känslor inom kollegiet, och det är BRA! Känslor och tankar som måste luftas, de får varandra att mötas och komma närmare varandra. Viktigt att komma ihåg är att lågaffektivt bemötande gäller för de barn och situationer som "det vanliga" inte fungerar på. Sedan tycker jag nog att man kan ha med sig tänket i alla möten med barn. Det är inte fel att vara lite följsam. Det måste vara olika för att kunna bli rättvist.

Ibland behöver man praktiska, handfasta tips. Då passar den här källan fint att ösa ur. Kom ut 2016, så alla tips är aktuella, även om en del QR-koder tyvärr inte fungerade för mig. Roligt att få ta del av andra lärares idéer och verksamheter! 

IKT i skolan - mystiskt, magiskt eller vardagligt? Det började med att jag hamnade i "IT-gruppen" på skolan. Gruppen består av mig och en till. Vi är förmodligen invalda mer på grund av att vi verkar vara i lämplig ålder än någonting annat. Hur som helst, så medför förtroendet en viss känsla av ansvar och i mitt fall börjar det växa till ett riktigt intresse. Mitt mantra i detta arbete är: Analysera elevernas behov innan vi sonderar den tekniska terrängen. Med det vill jag påminna mig om att vi aldrig får falla i fällan att använda IT för användandets skull, för om vi gör det kommer vi att irra runt mållösa i det digitala rummet. Mållös undervisning är naturligtvis inte ett alternativ, hur många spännande appar och sidor och spel det än finns att använda. För mig är det utmaningen: att börja smått. Jag tröstar mig med att det åtminstone borde bli meningsfullt. Mina elever behöver motiveras till att bli rejält bokbitna. Jag har en vision av hur de kastar sig över

Ibland får jag känslan av att jag är sist i världen med att upptäcka bra saker. Som genrepedagogik. Jag är alldeles till mig i trasorna över denna fiffiga metod. Förmodligen har de allra flesta andra pedagoger redan full inblick i detta, men för mig är det många aha-upplevelser när jag står på min Crosstrainer och ser på föreläsningar i ämnet. Jo, jag bjuder på den bilden. Svettig och flåsig är det enda sättet för en småbarnsförälder att hinna få tid att förkovra sig. Åtminstone i min familj. Jag började med  Britt Johansson Och igår såg jag den här:  Språket bär kunskapen Det ska bli spännande att jobba med detta till hösten!

Det häftigaste med läraryrket är nog att vi får lov att vara med och måla elevernas självbilder. Jag tror att det är det mest kraftfulla och viktiga verktyg vi har. Om vi kan få en elev att tro på sig själv, att se sig själv som en kompetent, vänlig, godhjärtad, smart och fin människa, då finns det inga egentliga hinder. Om vi har en tydlig målbild för våra klasser, då ökar chansen att vi kan lotsa dem dit. Jag brukar varje morgon föreställa mig att jag går in i en klass med högmotiverade, superartiga och vänliga forskare i 10-årsåldern. Jag förväntar mig att de ska kunna nå åtminstone en god bit på vägen mot det målet under våra år tillsammans. Jag bemöter var och en av mina elever som om de vore en av de där forskarna. Om jag inte hade haft min målbild, var hade vi hamnat då? Lite på sniskan, med all sannolikhet. Det ligger ett stort ansvar i det här, att vara med och påverka elevernas självbilder. Vi får aldrig, aldrig tala till dem som om det är deras personligheter som ligger ti

När jag var någonstans i tonåren, så var det väldigt modernt med "New age". Idag känns det konstigt, men då trodde jag och mina vänner på goda krafter i fina stenar och vi misstänkte starkt att vi egentligen var lite magiska på något vis. Även fullständigt vuxna människor i vår omgivning läste böcker om själavandring och indianernas närhet till naturen. På den här tiden gick min mormor och spådde sig några gånger hos en dam i Malmö, om jag minns rätt. Mormor kom hem efter en sådan träff och följande samtal (mellan henne och spådamen) återberättades: (Spådamen) - Det finns en flicka i din närhet... (Mormor) - Är det Angela? (en av hennes väninnors döttrar) - Nej, inte hon. - Är det Märtha? (hennes väninna) - Nej, inte hon heller. - Är det Renée? (NU kom hon att tänka på sin enda dotter) - Nej. - Är det Sabina? (Visst, ja, det fanns ett barnbarn också) - Ja, just det. Hälsa henne att allt kommer att bli bra. Hon kommer arbeta med någonting kreativt och allt kommer att

Det här är en av mina svagaste sidor. Jag avskyr verkligen att rätta elevarbete. Jag gör allt jag kan för att slippa undan. Ringer samtal. Sätter på kaffe. Tar en liten paus. Kanske har jag valt fel yrke ändå? Sedan när jag väl sätter mig med högarna, så lär jag mig om eleverna och min undervisning, och det är intressant och bra. Men, jag blir så trött i hjärnan. Det är nog därför jag gärna skjuter det på framtiden. Genom att skriva ett blogginlägg istället, till exempel. Hur som helst är det häftigt att se hur den formativa bedömningen leder eleverna framåt i rätt så snabb takt, faktiskt. Det är min belöning efter slitet. En text kvar, sedan väntar kudden.

När det pirrar till i hjärnan och man hittar en sprillans "ny" pusselbit att lägga till sin undervisning... "Det enda användbara lärandet är det som eleverna kan använda utanför lärandets kontext." (Dylan Wiliam, Siobhán Leahy, "Handbok i formativ bedömning strategier och praktiska tekniker") Jag hittade en "skrivmall" på det norska Skrivesenteret (som för övrigt är en alldeles fenomenal källa att ösa ur), som jag har arbetat med tillsammans med mina elever. Den tydliga strukturen och det enkla upplägget hjälper oss att skriva texter med en röd tråd och ALLA elever klarar plötsligt målet. Så tydligt det blir, att det är mitt lärande som brister när mina elever inte når sina mål. Jag hoppas kunna hitta fler sådana här verktyg. Sådana som vi kan använda som ett stöd när vi byter lärandekontext. Jag tror att det är en av de där nycklarna vi hela tiden letar efter.

Så mycket tankar och känslor det väcker hos mig, det här ordet. Ledarskap. Till exempel, få saker gör mig så förbannad, som ett dåligt ledarskap. Jag är vanligtvis rätt så tillbakalutad av mig, tycker jag. Men, testa mig. Börja diskutera klantiga chefer, så ska ni få se vad som händer. För, jag kan inte  förstå hur en människa utan vision, utan fingertoppskänsla och lyhördhet kan få för sig att det vore en god idé att leda en skola. Det finns alldeles för många chefer (och naturligtvis inte bara i skolan, men det är ju i skolan jag verkar) som är duktiga på att prata för sig, som vet vad som är rätt sak att säga, men som sedan inte riktigt klarar av att leva upp till det. Och jag tänker att det måste vara oerhört pressande att leva så. Fy, så hemskt att möta sin egen otillräcklighet i lönndom. Istället för att stå för sina fel och brister. Och, vilken skada det kan göra. Så många som blir drabbade, mår dåligt, får en klump i magen varje dag, för att det saknas mod och ärlighet. Men, s