Skolnörd

Julledigheten var skön och väl behövd. Nu har jag laddat upp inför kommande termin och bara jobbat liiiite extra under ledigheten. Jag tillägger gärna här (eftersom jag också är fackligt ombud och känner ett visst ansvar i frågan) att jag jobbat under ledig tid för att jag vill, och inte för att jag känt mig tvungen. Jag har inte några problem med att sluta jobba, planera, kopiera och så vidare när min arbetstid är slut, men när jag VILL jobba, då gör jag det ändå. Det här planerandet är ju något av det roligaste med jobbet. Det tar aldrig slut och det blir ändå inte som man har tänkt sig det (stryka, lägga till, ändra, stryka igen... Inte ett dugg ovanligt), men jag gillar hur det kör igång hjärnan. Jag har lagt en hel del timmar nu på att planera vårt arbete med medeltiden. Dels var det viktigt för mig att få fram en tydlig lärandematris, dels gillar jag inte läroboken vi har på vår skola. Rörig och för lite information för att man på ett enkelt sätt ska kunna begripa olika hände...

Temaövergripande arbete. Språk i alla ämnen. Att använda kunskap i nya sammanhang. Skapa förståelse med många olika sinnen. Färg och form. Händer, öga, tanke och insikt. Att jämföra och resonera. Det här är ett sätt att arbeta på: Europa av trolldeg i pizzakartong. Olika elevpar arbetar med olika sorters temakartor. På bilden skapas en karta över Europas befolkningsmängd. Den temakarta som väckte mest funderingar var den som visade i vilka länder man dör tidigast respektive senast i Europa. I locket på pizzakartongen kommer eleverna sedan skriva en faktatext utifrån sitt tema, i linje med att vi arbetar med genrepedagogikens beskrivande rapporter, som vi arbetar med i svenskan just nu.

Kollegialt lärande och fortbildning. Och läroplanen. Det ska det här inlägget handla om. På min arbetsplats har vi arbetat ganska så länge med formativ bedömning. Det kom sig av John Hatties berömda studie, som mynnade ut i "Visible Learning", eller "Synligt lärande" på svenska. Vi har alltså valt att fokusera på att utveckla vår kompetens att arbeta med formativ bedömning och formativ undervisning tillsammans med våra elever. Ett tag nu har vi arbetat koncentrerat med matriser. De matriser vi jobbat med då har varit "vuxenmatriser", trots att vårt mål varit att göra dem elevvänliga. Vi har provat att låta eleverna vara med och utforma matriserna tillsammans med oss. Vi har försökt hitta tillräckligt mycket elevexemplar av texter och uträkningar och bilder för att kunna konkretisera olika nivåer av visade förmågor så tydligt som möjligt. Och vi har läst läroplanen. Ja, herrejisses, vad vi har läst läroplanen. Jag blev lite nyfiken på det där; hur mycke...

Sämsta lektionen i mannaminne hölls för något och en vecka sedan. Jag tyckte att det vore tidsbesparande och intressant att använda Google dokument för att samla elevernas förförståelse kring länderna i västra Europa. Ack och ve, vilket misstag jag gjorde. Det är alltså INTE en bra idé att dela ut samma dokument till alla elever samtidigt och sedan be dem skriva allt de kan komma på om Tyskland. Det var tyst i 20 sekunder, sedan exploderade mitt vanligtvis ganska lugna klassrum i ett inferno av upprörda elvaåringar. "Vem är det som suddar min rad?!?!" "SLUTA SKRIV DÄR JAG SKRIVER" "Vad är det som händer..?" "Nu försvann det om Hitler också." Nej, det var ju inte så genomtänkt, det där. Min rektor tipsade om att man kan dela ut kopior av dokument till varje elev, om man gör en uppgift i Classroom istället, så det provar jag imorgon. Nu ska jag sova mig vacker och klok, eller åtminstone tills jag blir lite mindre suddig så där.

Äntligen har vi fått cromebooks till eleverna! Jag har redan tjuvstartat lite med att låta några elever blogga, det blev en häftig lektion, som fungerade smidigare än jag vågat hoppas på! Det var härligt att höra samarbetet mellan eleverna och hur de tillsammans diskuterade språket och sina texter. Jag riktigt längtar till torsdag, när det är dags för nästa grupp med bloggare! Imorgon ska jag låta eleverna få fylla i ett Google formulär för att ta reda på hur mycket de lärt sig efter filmen om Europa vi ska se. Formativ bedömning i stundens hetta! Håll tummarna för att vi reder ut allt det tekniska, är ni snälla. Vår klassblogg hittar ni på gräddepåmos1.se Vi blir väldigt glada över kommentarer på inläggen!

Klockan 21.22 efter en dag full med föräldrasamtal, snabb middag med min egen familj och sedan rask promenad till och från föräldramöte på sonens skola, sitter jag och får en briljant idé att fylla i den där mallen vi jobbar med i vårt arbete på skolan med bedömning för lärande. Snacka om att man har valt läraryrket som livsstil..! Det är ändå gött att flärpa ner de där tankarna och planeringen man har haft i huvudet, så att de tar form och blir på riktigt. I princip varje gång orden hamnar på papper (eller i dokument i datorn), så upptäcker man något som bör förbättras, fördjupas, specificeras, förändras. Skrivandet är ett viktigt verktyg. Jag önskar mina elever samma känsla. NU säger jag godnatt och må alla förkylningstroll explodera till intet i morgonsolen.

Idag är jag hemma och tar hand om min förkylda och febriga (men ändå väääldigt pigga) snart-tvååring. Eftersom Pippi Långstrump rullar på tv:n, så passar jag på att leta inspiration på nätet. Jag har lovat eleverna att vi ska blogga och nu är det mest detaljer kvar att ordna med. Det ska bli väldigt roligt! Det finns otroligt många fina skolbloggar på webbstjärnan.se. Den här har jag tittat runt på en bra stund nu:  http://viimellanstadiet.se/category/skolarbete/svenska/

Första dagen efter ledigheten, och jag har landat i soffan efter en intensiv och bra dag. Det är SÅ roligt att få träffa alla kollegor igen! Vilket härligt gäng jag har haft turen att hamna i! Nu är det full rulle i några dagar med att försöka pussla ihop våra scheman. Vi har kommit halvvägs än så länge. Jag förstår fortfarande inte hur, men på något vis går det alltid ihop tillslut, det där schemat. Fyra arbetsdagar till, sedan får vi träffa alla elever också! Bildkälla: pixabay.com

En bild på en kyckling som kämpar sig mot födsel får symbolisera mina känslor inför varje ny hösttermin (filosofiskt inlägg på gång). Under sommaren kommer läraren ner i varv (förhoppningsvis) och efter ett tag har den samme landat så pass mycket att hen kan börja tänka igen. Vi läser på inom vårt yrke, vi samlar idéer och försöker tänka kreativt kring olika elever och kommande situationer. Vi försöker skapa struktur i våra ämnen. Det är ett stort pussel att lägga, och det är inte alltid man vet vem man kommer att arbeta med, vilka elever som ingår i klassen eller ens vilka ämnen man ska undervisa i. Lärarbristen märks på många sätt. Vi har haft tur på vår skola, våra rektorer har lyckats fylla i princip alla platser. Jag undrar hur andra skolor löser sina vakanser, när det inte går att få tag på personal. Det är nog lätt att tappa modet. Så, lite ostadiga kycklingben är det alltid när man kommer tillbaka till jobbet efter sommaren. Ostadiga ben, nyvakna ögon och en iver att ta sig...

Många är överens om att svenska elevers skolresultat är för låga för att vara godtagbara. Sedan är det ju alltid en fråga kring vad man egentligen mäter och vad som anses vara viktigt att kunna i livet, men faktum är att läsförmågan har sjunkit och det är det jag utgår från här. När elever inte läser med flyt i årskurs fyra, får vi lägga ohållbart mycket tid på läsförståelse och att helt enkelt greppa olika ämnestexter, istället för att eleverna får arbeta med att faktiskt tillägna sig stoffet och sedan arbeta med det i olika sammanhang. Elevernas resultat måste förbättras. Det betyder att kvaliteten på undervisningen måste öka. Härom tvista INTE de lärde, men de tvista definitivt om på vilka sätt vi lärare ska bli bättre. Min personliga övertygelse är att eleverna MÅSTE bli aktiva läsare, riktiga bokslukare, för att vi ska kunna nå höga kunskapsresultat. Boksamtal och lästävlingar varvas med högläsning och undervisning av läsförståelsestrategier i mitt klassrum. Men, i historieunder...

Den här korta filmen, som handlar om en förstaklassares försök att rita av en fjäril, har så mycket att lära oss om kamratrespons och hur det kan utveckla lärandet! Jag kommer att visa klippet för mina femteklassare i höst och använda det som underlag för diskussion kring hur vi kan stötta och hjälpa varandra framåt i vårt lärande på konstruktiva sätt.  Om det inbäddade youtubeklippet inte fungerar, så kan ni följa länken HÄR>> istället.

Tillsammans med föreläsningar och filmer från Youtube och UR.se, är det den här boken som ska ligga till grund för mina försök med genrepedagogik i höst. Jag tror att modellen passar mina elever mycket bra, men den ställer stora krav på mig som lärare. Dels är det mycket jag behöver lära mig, dels behöver jag tänka nytt kring språkets strukturer. Funktionell grammatik, ska det verkligen vara nödvändigt, det? Ja, ju mer jag läser, desto mer förstår jag att det underlättar och att det är vettigt. Men, det utmanar att förändra och gå ifrån det gamla, invanda. Tankar som "de måste väl ändå lära sig ordklasserna! Eller..?" Och "vad ska lärarna på högstadiet säga sedan, när eleverna pratar 'temaplats' och 'nominalgrupper' men inte vet vad predikat är?" Ja, jag landar hela tiden i att våra elever BEHÖVER detta, att bli undervisade i olika texttypers uppbyggnad. Britt Johansson säger i en föreläsning att barn som läser flytande och mycket, de har redan e...

Det här momentet älskar jag: att leta information, idéer, verktyg, strukturera den, definiera svårigheter och försöka lösa dem för att så småningom se en plan ta form. Jag är SÅ glad över att vi kommer få större tillgång till elevdatorer till hösten! Drömmen vore att varje elev fick ha sin egen CromeBook. Tänk, vilka möjligheter det hade öppnat upp för...

Ibland behöver man praktiska, handfasta tips. Då passar den här källan fint att ösa ur. Kom ut 2016, så alla tips är aktuella, även om en del QR-koder tyvärr inte fungerade för mig. Roligt att få ta del av andra lärares idéer och verksamheter! 

IKT i skolan - mystiskt, magiskt eller vardagligt? Det började med att jag hamnade i "IT-gruppen" på skolan. Gruppen består av mig och en till. Vi är förmodligen invalda mer på grund av att vi verkar vara i lämplig ålder än någonting annat. Hur som helst, så medför förtroendet en viss känsla av ansvar och i mitt fall börjar det växa till ett riktigt intresse. Mitt mantra i detta arbete är: Analysera elevernas behov innan vi sonderar den tekniska terrängen. Med det vill jag påminna mig om att vi aldrig får falla i fällan att använda IT för användandets skull, för om vi gör det kommer vi att irra runt mållösa i det digitala rummet. Mållös undervisning är naturligtvis inte ett alternativ, hur många spännande appar och sidor och spel det än finns att använda. För mig är det utmaningen: att börja smått. Jag tröstar mig med att det åtminstone borde bli meningsfullt. Mina elever behöver motiveras till att bli rejält bokbitna. Jag har en vision av hur de kastar sig över ...