Skolnörd

På helgerna försöker jag hinna med att "plugga på" lite extra. Ofta börjar jag med en tanke (som idag: "hur ska jag vinkla undervisningen i beskrivande rapport imorgon?") och slutar någon helt annanstans. För det mesta lyckas jag få svar på ursprungsfrågan på vägen,  vilket jag hoppas mina elever är ytterst tacksamma för. He he he. Idag fastnade jag i det här med att undervisa på vetenskaplig grund. SÅ viktigt och SÅ intressant. Ändå är jag för dålig på att lägga siffror och namn på minnet. Alltså, häng med här nu. Jag vet  att formativ bedömning ger goda resultat för eleverna och därför arbetar jag med formativ bedömning. Men hur vet jag det då? Ja, jag har ju läst en rapport om det. Någon gång. Och så har vi pratat om det på jobbet väldigt mycket. Och jag har ju sett föreläsningar om det också. Fast vem som egentligen fått fram riktiga, vetenskapliga resultat på att formativ bedömning är ett positivt arbetssätt, det har jag tappat på vägen (Dylan William? Hattie...

Temaövergripande arbete. Språk i alla ämnen. Att använda kunskap i nya sammanhang. Skapa förståelse med många olika sinnen. Färg och form. Händer, öga, tanke och insikt. Att jämföra och resonera. Det här är ett sätt att arbeta på: Europa av trolldeg i pizzakartong. Olika elevpar arbetar med olika sorters temakartor. På bilden skapas en karta över Europas befolkningsmängd. Den temakarta som väckte mest funderingar var den som visade i vilka länder man dör tidigast respektive senast i Europa. I locket på pizzakartongen kommer eleverna sedan skriva en faktatext utifrån sitt tema, i linje med att vi arbetar med genrepedagogikens beskrivande rapporter, som vi arbetar med i svenskan just nu.

Kollegialt lärande och fortbildning. Och läroplanen. Det ska det här inlägget handla om. På min arbetsplats har vi arbetat ganska så länge med formativ bedömning. Det kom sig av John Hatties berömda studie, som mynnade ut i "Visible Learning", eller "Synligt lärande" på svenska. Vi har alltså valt att fokusera på att utveckla vår kompetens att arbeta med formativ bedömning och formativ undervisning tillsammans med våra elever. Ett tag nu har vi arbetat koncentrerat med matriser. De matriser vi jobbat med då har varit "vuxenmatriser", trots att vårt mål varit att göra dem elevvänliga. Vi har provat att låta eleverna vara med och utforma matriserna tillsammans med oss. Vi har försökt hitta tillräckligt mycket elevexemplar av texter och uträkningar och bilder för att kunna konkretisera olika nivåer av visade förmågor så tydligt som möjligt. Och vi har läst läroplanen. Ja, herrejisses, vad vi har läst läroplanen. Jag blev lite nyfiken på det där; hur mycke...

Klockan är 22.46, fredag kväll, och jag kan inte sluta tänka tillbaka på skoldagen med ett leende. Särskilt då på lektionen när vi arbetade med genrepedagogik och jag var i den femman där jag inte undervisar så mycket i svenska. Jag förklarade för eleverna att vi förstått att de tycker det ör svårt att sammanfatta texter, men att ”nu ska ni få lära er hur man gör när man skriver en sammanfattande text.”. Reaktionen från en av pojkarna: ett rungande och spontant ”JA!”. Förutom att ett lärarhjärta fylldes till bredden av glädje, så gav den reaktionen ett kvitto på hur viktig genrepedagogiken är för våra elever. Och för mig. Jag kan nästan fysiskt känna hur den skärper upp och tajtar till min undervisning. Effektiv undervisning med fullt fokus och den kognitiva nivån blir högre och högre. Tyvärr är jag fortfarande inte riktigt vän med den funktionella grammatiken. Jag skulle behöva större förtrogenhet med den för att kunna undervisa ”avslappnat” i alla olika genrer. Som det är nu kr...

Idag var det skarpt läge. Nu har vi jobbat med återgivande genre under rätt så många veckor. Vi har analyserat andras texter, letat mönster, pluggat och lekt med ord, skrivit i helklass och i par. I dag var det dags för eleverna att visa vad de kan en och en. Jag blir alltid lite nervös när det är dags för mina elever att visa sina kunskaper. Deras resultat visar ju så tydligt om jag har gjort ett bra jobb. Har jag varit tydlig nog? Har jag kollat av under arbetet, så att de verkligen förstått vad jag pratat om och vad vi jobbat med? Har de förstått målen? Och så vill jag ju så förtvivlat gärna att de ska lyckas. Att ingen av dessa fantastiska unga ska behöva få en gråtklump i halsen. Jag vill att de ska vara fulla av lärglädje och självförtroende nog att våga göra fel. Idag skrev eleverna om en utflykt vi gjorde i tisdags. En återgivande text. Jag gick runt och kikade lite när de skrev. Jag fick gåshud! Vilken jäkla förändring! Långa, långa texter. Adekvat innehåll. Egna reflektio...

Idag är jag hemma och tar hand om min förkylda och febriga (men ändå väääldigt pigga) snart-tvååring. Eftersom Pippi Långstrump rullar på tv:n, så passar jag på att leta inspiration på nätet. Jag har lovat eleverna att vi ska blogga och nu är det mest detaljer kvar att ordna med. Det ska bli väldigt roligt! Det finns otroligt många fina skolbloggar på webbstjärnan.se. Den här har jag tittat runt på en bra stund nu:  http://viimellanstadiet.se/category/skolarbete/svenska/

Vi hade bild och form tillsammans idag, jag och mina femteklassare. Det var en uppstart, de har haft annan lärare i ämnet innan. Så vi pratade mål och vad lektionerna kommer att innehålla. De fick en enkel uppgift: de skulle göra en framsida till sin portfolio. Verktygen var oljepastellkritor och vattenfärg. Klassisk teknik utan större konstigheter, men oj, vilken lektion det blev! Plötsligt pratade vi om ämnens olika beståndsdelar, deras attraktion och löslighet. Grundämnen och periodiska systemet nämndes. Jag tyckte mig skymta en glimt av intresse i den där pojkens ögon, han som ibland verkar så frånvarande. En blivande kemist, månne? Och vi upptäckte hur svårt det var att förklara hur saker och ting fungerar och hänger ihop, om man inte har de rätta orden. Vi gav inte upp. Ta mig tusan om inte de där "bollarna i vattnet" så småningom beskrevs både som oljepärlor och oljekulor. Lärande på riktigt, när det kommer från eleverna själva. Fast, bilderna blev inte färdiga... ...

Många är överens om att svenska elevers skolresultat är för låga för att vara godtagbara. Sedan är det ju alltid en fråga kring vad man egentligen mäter och vad som anses vara viktigt att kunna i livet, men faktum är att läsförmågan har sjunkit och det är det jag utgår från här. När elever inte läser med flyt i årskurs fyra, får vi lägga ohållbart mycket tid på läsförståelse och att helt enkelt greppa olika ämnestexter, istället för att eleverna får arbeta med att faktiskt tillägna sig stoffet och sedan arbeta med det i olika sammanhang. Elevernas resultat måste förbättras. Det betyder att kvaliteten på undervisningen måste öka. Härom tvista INTE de lärde, men de tvista definitivt om på vilka sätt vi lärare ska bli bättre. Min personliga övertygelse är att eleverna MÅSTE bli aktiva läsare, riktiga bokslukare, för att vi ska kunna nå höga kunskapsresultat. Boksamtal och lästävlingar varvas med högläsning och undervisning av läsförståelsestrategier i mitt klassrum. Men, i historieunder...

Den här korta filmen, som handlar om en förstaklassares försök att rita av en fjäril, har så mycket att lära oss om kamratrespons och hur det kan utveckla lärandet! Jag kommer att visa klippet för mina femteklassare i höst och använda det som underlag för diskussion kring hur vi kan stötta och hjälpa varandra framåt i vårt lärande på konstruktiva sätt.  Om det inbäddade youtubeklippet inte fungerar, så kan ni följa länken HÄR>> istället.