Fortsätt till huvudinnehåll

Mer sång i klassrummet

Många är överens om att svenska elevers skolresultat är för låga för att vara godtagbara. Sedan är det ju alltid en fråga kring vad man egentligen mäter och vad som anses vara viktigt att kunna i livet, men faktum är att läsförmågan har sjunkit och det är det jag utgår från här. När elever inte läser med flyt i årskurs fyra, får vi lägga ohållbart mycket tid på läsförståelse och att helt enkelt greppa olika ämnestexter, istället för att eleverna får arbeta med att faktiskt tillägna sig stoffet och sedan arbeta med det i olika sammanhang.

Elevernas resultat måste förbättras. Det betyder att kvaliteten på undervisningen måste öka. Härom tvista INTE de lärde, men de tvista definitivt om på vilka sätt vi lärare ska bli bättre. Min personliga övertygelse är att eleverna MÅSTE bli aktiva läsare, riktiga bokslukare, för att vi ska kunna nå höga kunskapsresultat. Boksamtal och lästävlingar varvas med högläsning och undervisning av läsförståelsestrategier i mitt klassrum. Men, i historieundervisningen, då? Eller i geografin? De ska ju hinna lära sig en hel del utantill också. Här tror jag att vi har glömt bort någonting smart, som man använde sig mer av förr. Kanske har jag inte läst på ordentligt, men vad hände med rim och ramsorna?

Det ligger ett viktigt arbete i skillnaden mellan stoff som måste inhämtas och läras och de förmågor hos eleverna, som måste utvecklas. Jag tror att här finns en möjlighet att effektivisera elevernas arbete, så att vi frigör undervisningstid till att utveckla förmågorna. Mitt förslag är väldigt enkelt. Istället för att eleverna ska lägga värdefull tid på att rabbla stoff utantill, så sjunger vi eller ramsar den tillsammans. Vi vet ju att det är en väldig hjälp för minnet med melodier, rytm och rim. Varför är vi så dåliga på att använda oss av detta?

Jag ska försöka mig på att skriva en sång om Europas stater och huvudstäder till Blinka lilla stjärnas melodi. Om jag lyckas få ihop det, så lovar jag att lägga ut texten här på bloggen. Tills vidare kan man låta sig inspireras av en massiv, men underhållande, låt om Storbritanniens monarker  HÄR>>


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett kreativt arbete

När jag var någonstans i tonåren, så var det väldigt modernt med "New age". Idag känns det konstigt, men då trodde jag och mina vänner på goda krafter i fina stenar och vi misstänkte starkt att vi egentligen var lite magiska på något vis. Även fullständigt vuxna människor i vår omgivning läste böcker om själavandring och indianernas närhet till naturen. På den här tiden gick min mormor och spådde sig några gånger hos en dam i Malmö, om jag minns rätt. Mormor kom hem efter en sådan träff och följande samtal (mellan henne och spådamen) återberättades: (Spådamen) - Det finns en flicka i din närhet... (Mormor) - Är det Angela? (en av hennes väninnors döttrar) - Nej, inte hon. - Är det Märtha? (hennes väninna) - Nej, inte hon heller. - Är det Renée? (NU kom hon att tänka på sin enda dotter) - Nej. - Är det Sabina? (Visst, ja, det fanns ett barnbarn också) - Ja, just det. Hälsa henne att allt kommer att bli bra. Hon kommer arbeta med någonting kreativt och allt kommer att...

Världens bästa bonus

Idag var det skarpt läge. Nu har vi jobbat med återgivande genre under rätt så många veckor. Vi har analyserat andras texter, letat mönster, pluggat och lekt med ord, skrivit i helklass och i par. I dag var det dags för eleverna att visa vad de kan en och en. Jag blir alltid lite nervös när det är dags för mina elever att visa sina kunskaper. Deras resultat visar ju så tydligt om jag har gjort ett bra jobb. Har jag varit tydlig nog? Har jag kollat av under arbetet, så att de verkligen förstått vad jag pratat om och vad vi jobbat med? Har de förstått målen? Och så vill jag ju så förtvivlat gärna att de ska lyckas. Att ingen av dessa fantastiska unga ska behöva få en gråtklump i halsen. Jag vill att de ska vara fulla av lärglädje och självförtroende nog att våga göra fel. Idag skrev eleverna om en utflykt vi gjorde i tisdags. En återgivande text. Jag gick runt och kikade lite när de skrev. Jag fick gåshud! Vilken jäkla förändring! Långa, långa texter. Adekvat innehåll. Egna reflektio...
En hösttermin är till ända. En litet gråtmild fröken fick ta emot varma kramar och julhälsningar idag. Så värdefulla de är, våra elever! Och jag tänker på det system de är placerade i. Ett obligatoriskt system för att trygga samhällets framtid och individens trygghet och självständighet. Men, vad gör systemet med eleverna egentligen? Detta formande i grupp, vad kostar det? I värsta fall kanske det är som Sir Ken Robinson säger i sin föreläsning, att vi tar ifrån barnen deras kreativitet? I ett samhälle som är snabbt föränderligt behövs entreprenörskap, flexibilitet och just kreativitet. Hur hjälper vi eleverna med det på bästa sätt? Genom att ha ett tillåtande klimat i klassrummet? Genom at uppmuntra eleverna att våga prova? Att våga göra fel? Genom att arbeta med entreprenöriellt lärande? Är digitaliseringen i skolan ett led i det här? Eller, rättare sagt, ett verktyg? Ja, det bor många frågor i den här julmosiga hjärnan, men titta gärna på Robinsons föreläsning, den är riktigt trä...