Fortsätt till huvudinnehåll
Helt slut, men nöjd och glad över en rätt så sabla fantastisk första vecka på nya läsåret!

Min lektion igår, då jag försökte mig på att arbeta enligt genrepedagogiken gick bra. Jag satsade på att bygga ett gemensamt ordförråd inom geografin. Vi laborerade med samma texter på olika vis under dagen. Dels läste vi och "låste upp" meningarna i texten, dels lekte och tävlade vi med sönderklippta meningar på olika vis.
   Det dök upp flera intressanta frågor på texterna, till exempel "Varför måste samma sak heta flera grejer? Kan man inte bara säga det man redan kan?" . Jag tyckte också att elevernas intresse för ämnet fick chans att lysa igenom. De ville veta mer och mer och mer. Tyvärr missade jag att några elever inte riktigt hängde med i texten. Bra att ha ett par extra ögon i klassrummet, så att man kan få nyttig input!

Idag har jag haft hela klassen hemma hos mig. Ja, jag vågade! Har aldrig vågat förr och kanske blir det aldrig av igen, men det gick väldigt bra. Eleverna verkade glada över att få vara här och kanske var det roligt för dem att se villalivet. Alla mina elever bor i lägenhet och många av dem väldigt trångt. Vet de om att det finns andra sätt att bo på och att det inte är omöjligt att välja själv hur man vill ha det? Det är något jag verkligen hoppas att de har med sig efter vår tid tillsammans, att kunskap ger makt att välja. Missförstå mig inte, jag har också bott i lägenhet och jag lägger inga värderingar i trångboddhet, men det är viktigt att kunna välja. Att inte fastna i mönster utan att ha valt det själv.

Hur som helst. Av eleverna blev jag rikligt belönad, som ni ser på bilden.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett kreativt arbete

När jag var någonstans i tonåren, så var det väldigt modernt med "New age". Idag känns det konstigt, men då trodde jag och mina vänner på goda krafter i fina stenar och vi misstänkte starkt att vi egentligen var lite magiska på något vis. Även fullständigt vuxna människor i vår omgivning läste böcker om själavandring och indianernas närhet till naturen. På den här tiden gick min mormor och spådde sig några gånger hos en dam i Malmö, om jag minns rätt. Mormor kom hem efter en sådan träff och följande samtal (mellan henne och spådamen) återberättades: (Spådamen) - Det finns en flicka i din närhet... (Mormor) - Är det Angela? (en av hennes väninnors döttrar) - Nej, inte hon. - Är det Märtha? (hennes väninna) - Nej, inte hon heller. - Är det Renée? (NU kom hon att tänka på sin enda dotter) - Nej. - Är det Sabina? (Visst, ja, det fanns ett barnbarn också) - Ja, just det. Hälsa henne att allt kommer att bli bra. Hon kommer arbeta med någonting kreativt och allt kommer att...

Världens bästa bonus

Idag var det skarpt läge. Nu har vi jobbat med återgivande genre under rätt så många veckor. Vi har analyserat andras texter, letat mönster, pluggat och lekt med ord, skrivit i helklass och i par. I dag var det dags för eleverna att visa vad de kan en och en. Jag blir alltid lite nervös när det är dags för mina elever att visa sina kunskaper. Deras resultat visar ju så tydligt om jag har gjort ett bra jobb. Har jag varit tydlig nog? Har jag kollat av under arbetet, så att de verkligen förstått vad jag pratat om och vad vi jobbat med? Har de förstått målen? Och så vill jag ju så förtvivlat gärna att de ska lyckas. Att ingen av dessa fantastiska unga ska behöva få en gråtklump i halsen. Jag vill att de ska vara fulla av lärglädje och självförtroende nog att våga göra fel. Idag skrev eleverna om en utflykt vi gjorde i tisdags. En återgivande text. Jag gick runt och kikade lite när de skrev. Jag fick gåshud! Vilken jäkla förändring! Långa, långa texter. Adekvat innehåll. Egna reflektio...
En hösttermin är till ända. En litet gråtmild fröken fick ta emot varma kramar och julhälsningar idag. Så värdefulla de är, våra elever! Och jag tänker på det system de är placerade i. Ett obligatoriskt system för att trygga samhällets framtid och individens trygghet och självständighet. Men, vad gör systemet med eleverna egentligen? Detta formande i grupp, vad kostar det? I värsta fall kanske det är som Sir Ken Robinson säger i sin föreläsning, att vi tar ifrån barnen deras kreativitet? I ett samhälle som är snabbt föränderligt behövs entreprenörskap, flexibilitet och just kreativitet. Hur hjälper vi eleverna med det på bästa sätt? Genom att ha ett tillåtande klimat i klassrummet? Genom at uppmuntra eleverna att våga prova? Att våga göra fel? Genom att arbeta med entreprenöriellt lärande? Är digitaliseringen i skolan ett led i det här? Eller, rättare sagt, ett verktyg? Ja, det bor många frågor i den här julmosiga hjärnan, men titta gärna på Robinsons föreläsning, den är riktigt trä...