En bild på en kyckling som kämpar sig mot födsel får symbolisera mina känslor inför varje ny hösttermin (filosofiskt inlägg på gång).
Under sommaren kommer läraren ner i varv (förhoppningsvis) och efter ett tag har den samme landat så pass mycket att hen kan börja tänka igen. Vi läser på inom vårt yrke, vi samlar idéer och försöker tänka kreativt kring olika elever och kommande situationer. Vi försöker skapa struktur i våra ämnen. Det är ett stort pussel att lägga, och det är inte alltid man vet vem man kommer att arbeta med, vilka elever som ingår i klassen eller ens vilka ämnen man ska undervisa i. Lärarbristen märks på många sätt. Vi har haft tur på vår skola, våra rektorer har lyckats fylla i princip alla platser. Jag undrar hur andra skolor löser sina vakanser, när det inte går att få tag på personal. Det är nog lätt att tappa modet. Så, lite ostadiga kycklingben är det alltid när man kommer tillbaka till jobbet efter sommaren. Ostadiga ben, nyvakna ögon och en iver att ta sig an vad som komma vill. Kanske också en viss osäkerhet kring hur i all världen det här ska gå.
På något vis löser sig alltid pusslet. Vi får det att fungera. Och än är det långt till påska.
Bildkälla: pixabay.com
Under sommaren kommer läraren ner i varv (förhoppningsvis) och efter ett tag har den samme landat så pass mycket att hen kan börja tänka igen. Vi läser på inom vårt yrke, vi samlar idéer och försöker tänka kreativt kring olika elever och kommande situationer. Vi försöker skapa struktur i våra ämnen. Det är ett stort pussel att lägga, och det är inte alltid man vet vem man kommer att arbeta med, vilka elever som ingår i klassen eller ens vilka ämnen man ska undervisa i. Lärarbristen märks på många sätt. Vi har haft tur på vår skola, våra rektorer har lyckats fylla i princip alla platser. Jag undrar hur andra skolor löser sina vakanser, när det inte går att få tag på personal. Det är nog lätt att tappa modet. Så, lite ostadiga kycklingben är det alltid när man kommer tillbaka till jobbet efter sommaren. Ostadiga ben, nyvakna ögon och en iver att ta sig an vad som komma vill. Kanske också en viss osäkerhet kring hur i all världen det här ska gå.
På något vis löser sig alltid pusslet. Vi får det att fungera. Och än är det långt till påska.
Bildkälla: pixabay.com
Kommentarer
Skicka en kommentar