Fortsätt till huvudinnehåll

Snart är det dags

En bild på en kyckling som kämpar sig mot födsel får symbolisera mina känslor inför varje ny hösttermin (filosofiskt inlägg på gång).

Under sommaren kommer läraren ner i varv (förhoppningsvis) och efter ett tag har den samme landat så pass mycket att hen kan börja tänka igen. Vi läser på inom vårt yrke, vi samlar idéer och försöker tänka kreativt kring olika elever och kommande situationer. Vi försöker skapa struktur i våra ämnen. Det är ett stort pussel att lägga, och det är inte alltid man vet vem man kommer att arbeta med, vilka elever som ingår i klassen eller ens vilka ämnen man ska undervisa i. Lärarbristen märks på många sätt. Vi har haft tur på vår skola, våra rektorer har lyckats fylla i princip alla platser. Jag undrar hur andra skolor löser sina vakanser, när det inte går att få tag på personal. Det är nog lätt att tappa modet. Så, lite ostadiga kycklingben är det alltid när man kommer tillbaka till jobbet efter sommaren. Ostadiga ben, nyvakna ögon och en iver att ta sig an vad som komma vill. Kanske också en viss osäkerhet kring hur i all världen det här ska gå.

På något vis löser sig alltid pusslet. Vi får det att fungera. Och än är det långt till påska.

Bildkälla: pixabay.com
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett kreativt arbete

När jag var någonstans i tonåren, så var det väldigt modernt med "New age". Idag känns det konstigt, men då trodde jag och mina vänner på goda krafter i fina stenar och vi misstänkte starkt att vi egentligen var lite magiska på något vis. Även fullständigt vuxna människor i vår omgivning läste böcker om själavandring och indianernas närhet till naturen. På den här tiden gick min mormor och spådde sig några gånger hos en dam i Malmö, om jag minns rätt. Mormor kom hem efter en sådan träff och följande samtal (mellan henne och spådamen) återberättades: (Spådamen) - Det finns en flicka i din närhet... (Mormor) - Är det Angela? (en av hennes väninnors döttrar) - Nej, inte hon. - Är det Märtha? (hennes väninna) - Nej, inte hon heller. - Är det Renée? (NU kom hon att tänka på sin enda dotter) - Nej. - Är det Sabina? (Visst, ja, det fanns ett barnbarn också) - Ja, just det. Hälsa henne att allt kommer att bli bra. Hon kommer arbeta med någonting kreativt och allt kommer att...
Skicka en kommentar
Läs mer

Världens bästa bonus

Idag var det skarpt läge. Nu har vi jobbat med återgivande genre under rätt så många veckor. Vi har analyserat andras texter, letat mönster, pluggat och lekt med ord, skrivit i helklass och i par. I dag var det dags för eleverna att visa vad de kan en och en. Jag blir alltid lite nervös när det är dags för mina elever att visa sina kunskaper. Deras resultat visar ju så tydligt om jag har gjort ett bra jobb. Har jag varit tydlig nog? Har jag kollat av under arbetet, så att de verkligen förstått vad jag pratat om och vad vi jobbat med? Har de förstått målen? Och så vill jag ju så förtvivlat gärna att de ska lyckas. Att ingen av dessa fantastiska unga ska behöva få en gråtklump i halsen. Jag vill att de ska vara fulla av lärglädje och självförtroende nog att våga göra fel. Idag skrev eleverna om en utflykt vi gjorde i tisdags. En återgivande text. Jag gick runt och kikade lite när de skrev. Jag fick gåshud! Vilken jäkla förändring! Långa, långa texter. Adekvat innehåll. Egna reflektio...
Skicka en kommentar
Läs mer
En hösttermin är till ända. En litet gråtmild fröken fick ta emot varma kramar och julhälsningar idag. Så värdefulla de är, våra elever! Och jag tänker på det system de är placerade i. Ett obligatoriskt system för att trygga samhällets framtid och individens trygghet och självständighet. Men, vad gör systemet med eleverna egentligen? Detta formande i grupp, vad kostar det? I värsta fall kanske det är som Sir Ken Robinson säger i sin föreläsning, att vi tar ifrån barnen deras kreativitet? I ett samhälle som är snabbt föränderligt behövs entreprenörskap, flexibilitet och just kreativitet. Hur hjälper vi eleverna med det på bästa sätt? Genom att ha ett tillåtande klimat i klassrummet? Genom at uppmuntra eleverna att våga prova? Att våga göra fel? Genom att arbeta med entreprenöriellt lärande? Är digitaliseringen i skolan ett led i det här? Eller, rättare sagt, ett verktyg? Ja, det bor många frågor i den här julmosiga hjärnan, men titta gärna på Robinsons föreläsning, den är riktigt trä...
Skicka en kommentar
Läs mer