Skolnörd

Det här är en av mina svagaste sidor. Jag avskyr verkligen att rätta elevarbete. Jag gör allt jag kan för att slippa undan. Ringer samtal. Sätter på kaffe. Tar en liten paus. Kanske har jag valt fel yrke ändå? Sedan när jag väl sätter mig med högarna, så lär jag mig om eleverna och min undervisning, och det är intressant och bra. Men, jag blir så trött i hjärnan. Det är nog därför jag gärna skjuter det på framtiden. Genom att skriva ett blogginlägg istället, till exempel. Hur som helst är det häftigt att se hur den formativa bedömningen leder eleverna framåt i rätt så snabb takt, faktiskt. Det är min belöning efter slitet. En text kvar, sedan väntar kudden.

När det pirrar till i hjärnan och man hittar en sprillans "ny" pusselbit att lägga till sin undervisning... "Det enda användbara lärandet är det som eleverna kan använda utanför lärandets kontext." (Dylan Wiliam, Siobhán Leahy, "Handbok i formativ bedömning strategier och praktiska tekniker") Jag hittade en "skrivmall" på det norska Skrivesenteret (som för övrigt är en alldeles fenomenal källa att ösa ur), som jag har arbetat med tillsammans med mina elever. Den tydliga strukturen och det enkla upplägget hjälper oss att skriva texter med en röd tråd och ALLA elever klarar plötsligt målet. Så tydligt det blir, att det är mitt lärande som brister när mina elever inte når sina mål. Jag hoppas kunna hitta fler sådana här verktyg. Sådana som vi kan använda som ett stöd när vi byter lärandekontext. Jag tror att det är en av de där nycklarna vi hela tiden letar efter.

Så mycket tankar och känslor det väcker hos mig, det här ordet. Ledarskap. Till exempel, få saker gör mig så förbannad, som ett dåligt ledarskap. Jag är vanligtvis rätt så tillbakalutad av mig, tycker jag. Men, testa mig. Börja diskutera klantiga chefer, så ska ni få se vad som händer. För, jag kan inte  förstå hur en människa utan vision, utan fingertoppskänsla och lyhördhet kan få för sig att det vore en god idé att leda en skola. Det finns alldeles för många chefer (och naturligtvis inte bara i skolan, men det är ju i skolan jag verkar) som är duktiga på att prata för sig, som vet vad som är rätt sak att säga, men som sedan inte riktigt klarar av att leva upp till det. Och jag tänker att det måste vara oerhört pressande att leva så. Fy, så hemskt att möta sin egen otillräcklighet i lönndom. Istället för att stå för sina fel och brister. Och, vilken skada det kan göra. Så många som blir drabbade, mår dåligt, får en klump i magen varje dag, för att det saknas mod och ärlighet. Men, s