Fortsätt till huvudinnehåll

Vem är det som skriver?



Jag har funderat länge på att blogga om mitt yrke. För att sorterar tankarna. Kanske få feedback på vad jag egentligen håller på med. Kanske hittar jag också ett nytt sätt att utvecklas på. Så har jag tänkt. Men, tiden. Varifrån får man den? Mm. På något märkligt vis har jag hittat den mitt i småbarnsåren. Stort tack alltså till min man, som gärna hänger med barnen på söndagarna, då jag gärna sitter i lugn och ro och planerar, funderar, läser, gör det där kreativa som så lyckligtvis ingår i det här fantastiska yrket.

Det här fantastiska yrket, ja.
Jag utbildade mig till "Lärare för de tidigare skolåren och förskoleklassen" vid Malmö högskola. Jag tog min examen 2005 och då hade jag läst religionsvetenskap som huvudämne. Ni som läser detta förstår då snabbt att jag tenderar att gå på känsla mer än logik i avgörande lägen. Som tur är hade jag råkat ramla över lite småpoäng i svenska, matematik, No, historia, samhällskunskap och geografi, så att jag faktiskt kunde få jobb också.

Jag arbetade som förskollärare i några år. Det är jag väldigt glad för. Och jag förstår inte hur jag vågade, så här i efterhand. Jag hade aldrig bytt en blöja. Men, på något vis tror jag att jag lyckades genomföra ett hyfsat jobb utan att åsamka allt för mycket skada. Det var härliga, utvecklande, men ganska slitsamma år. Barngrupperna behöver bli mindre. Förskollärarna behöver mer luft i sina scheman. Nu har jag sagt det.

Efter en del turer som vikarie och tjänster på ett par olika skolor, några vidarutbildningar och ett eget företag, var jag tillslut tillbaka på den skola där allting en gång började för  mig. Alla minns väl sin första skoldag. Hur de nya skorna skavde när man traskade över asfalterad skolgård. Mamma hårt vid handen. Ny skolväska och dammig, varm lukt vid bänken. Ens allra första fröken (Ingrid), som tog emot med varma och lugna ögon (jag hade tur).

När jag kom tillbaka till min allra första skola, för att själv undervisa här 2012, var mycket sig likt. Ni vet, 60-talsbygge med platt tak. Samma skyltar i korridorerna. Samma kapprum till eleverna. Men, mycket hade också förändrats. Eleverna i vårt skolområde har ibland för gamla ögon. De har sett för mycket. Jag var ganska bränd på yrket. Eller, jag ville undervisa igen. Men, jag hade lovat mig själv att aldrig mer bli överkörd av dåligt ledarskap. För sådant finns på sina ställen. Jag ville kunna sätta en stolthet i min profession igen, och bli bemött därefter. Jag hade tur igen. Det kändes då, och känns fortfarande, som att jag hittat hem.

Idag älskar jag mitt arbete. Kanske ibland lite för mycket. Jag får lägga band på mig ofta, för jag nördar gärna igång på olika teorier och forskningsresultat. Jag är mycket intresserad av ledarskap och hur det påverkar grupper åt olika håll. I skrivande stund arbetar jag och mina kollegor mycket med formativ bedömning efter att ha jobbat länge med läslyftet. Jag undervisar i Svenska som Andraspråk, Engelska och SO i två årskurs femmor. Säg "genrepedagogik" och jag blir svag i knäna.

Allt gott
/Sabina

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år!

Julledigheten var skön och väl behövd. Nu har jag laddat upp inför kommande termin och bara jobbat liiiite extra under ledigheten. Jag tillägger gärna här (eftersom jag också är fackligt ombud och känner ett visst ansvar i frågan) att jag jobbat under ledig tid för att jag vill, och inte för att jag känt mig tvungen. Jag har inte några problem med att sluta jobba, planera, kopiera och så vidare när min arbetstid är slut, men när jag VILL jobba, då gör jag det ändå. Det här planerandet är ju något av det roligaste med jobbet. Det tar aldrig slut och det blir ändå inte som man har tänkt sig det (stryka, lägga till, ändra, stryka igen... Inte ett dugg ovanligt), men jag gillar hur det kör igång hjärnan. Jag har lagt en hel del timmar nu på att planera vårt arbete med medeltiden. Dels var det viktigt för mig att få fram en tydlig lärandematris, dels gillar jag inte läroboken vi har på vår skola. Rörig och för lite information för att man på ett enkelt sätt ska kunna begripa olika hände...
Skicka en kommentar
Läs mer

Dålig idé

Sämsta lektionen i mannaminne hölls för något och en vecka sedan. Jag tyckte att det vore tidsbesparande och intressant att använda Google dokument för att samla elevernas förförståelse kring länderna i västra Europa. Ack och ve, vilket misstag jag gjorde. Det är alltså INTE en bra idé att dela ut samma dokument till alla elever samtidigt och sedan be dem skriva allt de kan komma på om Tyskland. Det var tyst i 20 sekunder, sedan exploderade mitt vanligtvis ganska lugna klassrum i ett inferno av upprörda elvaåringar. "Vem är det som suddar min rad?!?!" "SLUTA SKRIV DÄR JAG SKRIVER" "Vad är det som händer..?" "Nu försvann det om Hitler också." Nej, det var ju inte så genomtänkt, det där. Min rektor tipsade om att man kan dela ut kopior av dokument till varje elev, om man gör en uppgift i Classroom istället, så det provar jag imorgon. Nu ska jag sova mig vacker och klok, eller åtminstone tills jag blir lite mindre suddig så där.
Skicka en kommentar
Läs mer

Låt språket bära

Tillsammans med föreläsningar och filmer från Youtube och UR.se, är det den här boken som ska ligga till grund för mina försök med genrepedagogik i höst. Jag tror att modellen passar mina elever mycket bra, men den ställer stora krav på mig som lärare. Dels är det mycket jag behöver lära mig, dels behöver jag tänka nytt kring språkets strukturer. Funktionell grammatik, ska det verkligen vara nödvändigt, det? Ja, ju mer jag läser, desto mer förstår jag att det underlättar och att det är vettigt. Men, det utmanar att förändra och gå ifrån det gamla, invanda. Tankar som "de måste väl ändå lära sig ordklasserna! Eller..?" Och "vad ska lärarna på högstadiet säga sedan, när eleverna pratar 'temaplats' och 'nominalgrupper' men inte vet vad predikat är?" Ja, jag landar hela tiden i att våra elever BEHÖVER detta, att bli undervisade i olika texttypers uppbyggnad. Britt Johansson säger i en föreläsning att barn som läser flytande och mycket, de har redan e...
Skicka en kommentar
Läs mer