Fortsätt till huvudinnehåll

Lågaffektivt bemötande

Under vårterminen hade jag förmånen att få gå på en föreläsning av Bo Hejlskov Elvén. Den rörde upp en hel del tankar och känslor inom kollegiet, och det är BRA! Känslor och tankar som måste luftas, de får varandra att mötas och komma närmare varandra. Viktigt att komma ihåg är att lågaffektivt bemötande gäller för de barn och situationer som "det vanliga" inte fungerar på. Sedan tycker jag nog att man kan ha med sig tänket i alla möten med barn. Det är inte fel att vara lite följsam.


Det måste vara olika för att kunna bli rättvist.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år!

Julledigheten var skön och väl behövd. Nu har jag laddat upp inför kommande termin och bara jobbat liiiite extra under ledigheten. Jag tillägger gärna här (eftersom jag också är fackligt ombud och känner ett visst ansvar i frågan) att jag jobbat under ledig tid för att jag vill, och inte för att jag känt mig tvungen. Jag har inte några problem med att sluta jobba, planera, kopiera och så vidare när min arbetstid är slut, men när jag VILL jobba, då gör jag det ändå. Det här planerandet är ju något av det roligaste med jobbet. Det tar aldrig slut och det blir ändå inte som man har tänkt sig det (stryka, lägga till, ändra, stryka igen... Inte ett dugg ovanligt), men jag gillar hur det kör igång hjärnan. Jag har lagt en hel del timmar nu på att planera vårt arbete med medeltiden. Dels var det viktigt för mig att få fram en tydlig lärandematris, dels gillar jag inte läroboken vi har på vår skola. Rörig och för lite information för att man på ett enkelt sätt ska kunna begripa olika hände...

Dålig idé

Sämsta lektionen i mannaminne hölls för något och en vecka sedan. Jag tyckte att det vore tidsbesparande och intressant att använda Google dokument för att samla elevernas förförståelse kring länderna i västra Europa. Ack och ve, vilket misstag jag gjorde. Det är alltså INTE en bra idé att dela ut samma dokument till alla elever samtidigt och sedan be dem skriva allt de kan komma på om Tyskland. Det var tyst i 20 sekunder, sedan exploderade mitt vanligtvis ganska lugna klassrum i ett inferno av upprörda elvaåringar. "Vem är det som suddar min rad?!?!" "SLUTA SKRIV DÄR JAG SKRIVER" "Vad är det som händer..?" "Nu försvann det om Hitler också." Nej, det var ju inte så genomtänkt, det där. Min rektor tipsade om att man kan dela ut kopior av dokument till varje elev, om man gör en uppgift i Classroom istället, så det provar jag imorgon. Nu ska jag sova mig vacker och klok, eller åtminstone tills jag blir lite mindre suddig så där.

Låt språket bära

Tillsammans med föreläsningar och filmer från Youtube och UR.se, är det den här boken som ska ligga till grund för mina försök med genrepedagogik i höst. Jag tror att modellen passar mina elever mycket bra, men den ställer stora krav på mig som lärare. Dels är det mycket jag behöver lära mig, dels behöver jag tänka nytt kring språkets strukturer. Funktionell grammatik, ska det verkligen vara nödvändigt, det? Ja, ju mer jag läser, desto mer förstår jag att det underlättar och att det är vettigt. Men, det utmanar att förändra och gå ifrån det gamla, invanda. Tankar som "de måste väl ändå lära sig ordklasserna! Eller..?" Och "vad ska lärarna på högstadiet säga sedan, när eleverna pratar 'temaplats' och 'nominalgrupper' men inte vet vad predikat är?" Ja, jag landar hela tiden i att våra elever BEHÖVER detta, att bli undervisade i olika texttypers uppbyggnad. Britt Johansson säger i en föreläsning att barn som läser flytande och mycket, de har redan e...